Bränslepellets från Estland - svar på DN:s reportage

Frågor och svar

Hur länge har ni handlat med Granuul Invest?
Sedan 2015

Hur stora volymer har ni köpt under de senaste åren?

2018: 95 825 ton varav 58% FSC och 42% PEFC

2019: 62 929 ton varav 26% FSC och 74% PEFC

2020: 11 146 ton varav 100% FSC

Hur många anläggningar har ni?
Vi har tre stycken varav två använder pellets/flis: Västhamnsverket i Helsingborg använder pellets, Åkerslundsverket i Ängelholm använder flis, mest RT-flis (returträ). Filbornaverket använder restavfall.

Varför Granuul ?
Då Västhamnsverket har en relativt liten lagringskapacitet är vi i hög grad beroende av ”just in time”-leveranser. Vi ställer som leverantörskrav att lagernivån ska hållas på en sådan nivå att vi aldrig riskerar att stå utan bränsle när värmebehovet är stort. Vid den ursprungliga upphandlingen 2015 var vi i kontakt med flera svenska producenter men de kunde inte svara upp mot våra krav på leveransgarantier och lagerbalans.

Det kunde dock Granuul vilket de skött på ett tillfredsställande sätt under hela avtalsperioden. Granuul accepterade också vårt krav på att all pellets skulle vara certifierat. När befintligt avtal går ut 2023 kommer vi återigen att lägga ut förfrågan till flera.

En inte helt oviktig aspekt är transporterna. Tidigare köpte vi pellets från Kanada. Transportavstånden är naturligtvis kortare från Estland.

Har ni krav på certifiering?
Ja, det är ett krav i kontraktet och alla leveranser har varit certifierade.

Är Granuul certifierade?
Ja, de innehar FSC-certifikat, PEFC-certifikat samt SBP-certifikat.

Betyder det att leveranserna till er är certifierade?
Ja, cirka hälften av leveranserna har varit enligt FSC och hälften enligt PEFC.

Så ni accepterar PEFC trots att Naturskyddsföreningen inte gör det?
Ja. Men notera att Naturskyddsföreningen inte invänder mot certifieringen som sådan. Däremot så accepteras inte PEFC-märkning som underlag för ”Bra Miljöval El”.

Hur ställer ni er till uppgifterna om att naturreservat kalhuggits?
För det första vill vi understryka att den estländska staten är mån om ett hållbart skogsbruk där Estlands miljödepartement har det övergripande ansvaret och man bedriver en aktiv skogspolitik. Den avverkning som DN:s sagesperson kritiserar har inte skett i naturreservat, som DN skriver, utan inom ett Natura 2000-område där skogsbruk är tillåtet.

I Sverige, vars nationella lagstiftning grundar sig på EU:s bestämmelser om art- och habitatdirektivet (som reglerar N2000) är det tillåtet att bedriva skogsbruk i N2000 område om man har tillstånd av Skogsstyrelsen. Om den estniska staten gett tillstånd till avverkning enligt likartade regler så har vi inga synpunkter på sådan avverkning.

Om det däremot visar sig att avverkning skett illegalt så är det något helt annat och något som vi absolut inte accepterar. Skulle det komma fram att vi fått levererat pellets tillverkad av illegalt avverkad skog så är det skäl för omedelbar uppsägning av kontraktet.

Ni har ju alltid hävdat att fjärrvärmen består av återvunnen och förnybar energi: ”spill, spån och avfall”. Men nu visar det sig att pellets från Granuul kan ha tillverkats av stamved. Hur ser ni på det?
Helt rätt om fjärrvärmen – den gör bruk av sådant som annars skulle gå till spillo, vilket är oerhört resurseffektivt och själva poängen med fjärrvärme. Energin i det som inte duger till annat - sågspån, ris, grenar och toppar – blir värme och el i fastigheter och bostäder.

Vi har frågat Granuul om just detta: är pelletsen tillverkad av träd som enkom fällts för att bli pellets – eller är pelletsen tillverkad av rester? Svaret är entydigt: ”We only use industry residues and roundwood that has been rejected from higher priority industries (including sawmills and furniture industry). Harvesting timber only for pellet production is in no way acceptable in our operations“.

Men DN hävdar att man sett hela stockar som tas in vid Granuuls pelletstillverkning?
När man hugger för sågtimmer, vilket är huvudprodukten och den viktigaste drivkraften för avverkning, får man biprodukter (sågspån, bark, flis) och klenvirke som kan användas som bränsle, precis som i Sverige. Det är sannolikt klenvirke eller rötskadat virke som DN sett och på två av fotona i DN:s reportage syns tydligt att virket är rötskadat.

Klenvirke går inte att såga och eftersom de baltiska länderna saknar pappersmasseindustri förädlas en stor del av detta till pellets.

Hur mycket sågtimmer man vill avverka bestäms av de baltiska skogsägarna, deras regeringar och skogsmyndigheter.

Men kan det inte vara ”snabba cash”-tänkande här: hugg, flisa, sälj? För när veden väl är flisad och pelletiserad är det ju svårt att se om det varit stamved, klenvirke eller spån?
Det är faktiskt tvärtom. Sågtimmer, alltså virke som går till sågverk, möbelindustri och annat, är värt nästan tre till fyra gånger mer för en skogsägare än bränsleved. Det är alltså inte alls ekonomiskt gångbart för en skogsägare att sälja sågtimmer direkt till pelletsproduktion. För Öresundskraft är det heller inte under några som helst omständigheter acceptabelt att skövla skog för att enbart tillverka pellets.

Hur stor koll ni har på det ni bränner i era anläggningar?
Vi har den koll vi anser vara nödvändig genom FSC och PEFC-certifieringarna och våra löpande kontakter med Granuul.

Kommer ni att fortsätta med Granuul som leverantör?
Vi har ett kontrakt med Granuul som löper till 2023. Förutsatt att leveranserna och råvaran sköts på ett ansvarsfullt sätt kan vi mycket väl tänka oss att fortsätta samarbeta med dem. Sen är det så att från i sommar gäller EU:s nya hållbarhetskriterier för biobränslen från skog. Där finns regler om långsiktigt skogsbruk och att man inte får ta ut mer än skogen växer i landet/regionen. Det finns också kriterier om återplantering, markvård och biodiversitet. Man får inte heller avverka i naturskyddade områden. Vi är övertygande om att de baltiska länderna kommer att kunna uppfylla kriterierna, och att därmed alla biobränslen från regionen får hållbarhetsstämpel. Biobränslen och biodrivmedel är de enda energikällorna som har hållbarhetskriterier.

Hur ser ni på diskussionen om att uttaget av biobränsle faktiskt försämrar upptaget av koldioxid, den så kallade ”kolsänkan”?
Vad vi förstår finns det stora arealer ”skräpskog” eller ”Stalinskogar” som man behöver ersätta med mer produktiv skog. Man har under lång tid avstått från ett aktivt skogsbruk på de här markerna, t ex inte gallrat. Ny skog av bättre kvalitet kommer att ge högre tillväxt och därmed också högre upptag av koldioxid. Jämför med de marker i södra Sverige där stormen Gudrun fällde mycket skog. Idag växer ungskogen så det knakar på dessa marker, vilket är bra för klimatet.

Vilket ansvar har ni för att säkerställa en hållbar skogsavverkning? Bryr ni er inte om effekterna?
Självklart bryr vi oss om effekterna på miljön. Vi kan varmt rekommendera vår hållbarhetsredovisning. Där framgår det tydligt att hållbarhet är själva kärnan i vårt arbete. Men: vi är ett energiföretag, inte ett skogsbolag. Vi kan inte vara experter på skogsavverkning. Det ansvaret har skogsindustrin och myndigheterna, till exempel Skogsvårdsstyrelsen i Sverige. Inte heller är vi experter på tillverkning av elektriska transformatorer eller tillverkningen av de fordon vi använder. Istället måste vi lita till att leverantörerna följer de regler, lagar och standarder som finns, på samma sätt som vi litar på CE-märkning av elektriska apparater. Men om det bevisas att illegal avverkning skett, då är det oerhört bekymmersamt och skäl för uppsägning av avtalet.

Var kan jag läsa mer?

Öresunskrafts hållbarhetsarbete

Naturvårdsverket

SveBios hemsida

Energiföretagen Sverige