Hur ska elen räcka till alla?

Vi står inför en av våra största utmaningar någonsin: klimatfrågan. För att bromsa den globala uppvärmningen behöver vi fasa ut fossila energislag och använda förnybar el och andra alternativ i högre utsträckning. Men den stora elektrifieringen inom bland annat transport- och industrisektorn innebär att elanvändningen kommer öka dramatiskt. Prognoser visar att vi inom 25 år kommer att använda dubbelt så mycket el som idag.

Så hur får vi ihop ekvationen med ett energisystem i balans som inte belastar klimatet med utsläpp? Det korta svaret är kunskap, kompetens och konkreta lösningar. Och ett av de första stegen är att lösa utmaningarna kring tillgång och distribution av el.

Ordet elbrist används flitigt, men är egentligen något missvisande. Det råder vanligen inte elbrist i Sverige, eftersom vi exporterar mer el till andra länder än vad vi importerar. Det innebär att vi i vårt normalläge har ett överskott på el.

Problemet är att stora delar av den svenska planerbara elproduktionen finns i norra Sverige, medan det används mest el i landets södra delar. Eftersom vi har mest elproduktion i norr behöver vårt statliga transmissionsnät – som transporterar el – utrustas med högre kapacitet för att mer el ska nå ner till alla människor i söder.

Vår tuffa elsituation i landet handlar alltså inte om att det produceras för lite el. Problemet är snarare att det finns brist på lokal produktion och att kraftledningarna inte har tillräckligt förmåga att överföra el inom landet.

När den el som finns tillgänglig i vårt elsystem inte räcker till för att täcka vårt behov i samma ögonblick uppstår effektbrist. Elmarknaden klarar inte av att möta efterfrågan. Risken för effektbrist ökar på vintern när det är kallt och vårt elbehov är som störst.

I södra Sverige finns en förhöjd risk för effektbrist eftersom den lokala elproduktionen är begränsad. Om det samtidigt saknas möjlighet att överföra el från norr eller importera el från våra grannländer är effektbristen ett faktum.

I sådana skarpa situationer är det upp till Svenska Kraftnät att besluta om effektreserven ska aktiveras. Det har blivit verklighet de senaste åren när Karlshamnsverket i Blekinge har eldat olja för att säkra den svenska eltillgången.

Kapacitetsbrist betyder att elnäten inte har förmåga att leverera el i den omfattning som krävs. Det inträffar när det är som kallast och mörkast, då vi använder som mest el.

Det innebär alltså att det egentligen finns elenergi och effekt i systemen – men att det inte går att transportera tillräckligt till alla platser där den behövs. I vårt land är detta ett problem då mycket av elen produceras i norra Sverige, samtidigt som det är en hög förbrukning i södra Sverige.

Den pågående omställningen till ett förnybart energisystem medför en ökad elanvändning. Det gör att vi behöver bygga ut elnäten i landet, det vill säga öka kapaciteten, i motsvarande takt.

Vi behöver bli bättre på att fördela våra energiresurser. El är en mångsidig energikälla – men det är inte alltid den används där den gör som mest nytta. Därför finns det stor vinning om alla som har möjlighet att göra rätt energival kan hjälpa till att frigöra el och eleffekt.

Ett bra exempel är fjärrvärme – en fördelaktig uppvärmningsform som inte kräver lika mycket el i ett hushåll som andra värmesystem. Om vi låter fjärrvärme ersätta eluppvärmning producerar vi dessutom el från återvunnen och förnybar energi.

Om elen inte räcker till kan det bli aktuellt att göra en så kallad manuell förbrukningsfrånkoppling, förkortat MFK. Det motsvarar i praktiken ett planerat strömavbrott. Än så länge har vi aldrig behövt koppla bort elen i Sverige på grund av effektbrist, men den ansträngda elsituationen i landet innebär en ökad risk. Det är Svenska Kraftnät som fattar beslut om en eventuell frånkoppling.