Fjärrvärme är ett miljöeffektivt sätt för att sänka våra gemensamma CO2-utsläpp. En stor värmeanläggning (istället för många små enskilda pannor) bidrar till energieffektiviseringen. Avfallsförbränning och fjärrvärme är en spännande och inte minst miljöklok process som förtjänar mer uppmärksamhet. Vi slår hål på några vanliga myter om fjärrvärme.   

Myt 1. Vad som helst kan hamna i avfallet.  

Innan avfallet förbränns görs noggranna kontroller. Reglerna för export och import av avfall är gemensamma inom EU och den som ska skicka avfallet måste känna till dem, t.ex måste transport av avfall godkännas av myndigheterna i både Sverige och landet som avfallet transporteras ifrån. Innan ett avtal sluts mellan energiföretag och leverantören,  görs vanligtvis ett platsbesök hos avfallsleverantören. På plats bedöms avfallet utifrån en tydlig och förutbestämd specifikation över vad avfallet får innehålla och inte. När avfallet anländer till fjärrvärmeanläggningen görs först ett stickprov för att säkerställa att det är rätt kvalitet på avfallet. Flertal större värmekraftverk har radiakportar som ska varna för eventuell strålning och radioaktivt material i avfallet. Svenska branscher har börjat arbeta för att fastställa gemensamma rutiner för avfallshanteringen. Till exempel dokumenteras egna kontroller tydligt för att man ska kunna göra en så noggrann uppföljning så möjligt. Så klart ansvarar även avfallslämnarna för att avfallet består av rätt innehåll. Skulle avfallet vara dåligt sorterat och innehålla farliga ämnen måste avfallslämnaren själv stå för hela kostnaden om avfallet måste skickas tillbaka.  

Myt 2. Sopförbränning sprider gifter till luft och vatten.  

När vi förhindra att avfall hamnar på soptippen stoppar vi samtidigt de metangasutsläpp som annars sker vid nedbrytningen. Metangasutsläpp har en betydligt högre växthuseffekt än koldioxid. Avfallsförbränning genom energiåtervinning neutraliserar en stor del av de farliga ämnen som finns i avfallet. Rökgaserna som skapas vid förbränningen består primärt av ämnen som redan finns i luften. Reningsprocessen reducerar rökgaserna koldioxid, svaveloxid, väteklorid och kväve till väldigt låga nivåer innan den släpps ut i atmosfären. EU:s lagstiftning ställer mycket höga krav på rening av rökgaserna. Alla förbränningsanläggningar använder avancerade rökgasreningssystem.  

Myt 3. Vi måste inte källsortera eftersom allt avfall ändå bränns och återvinns.   

Nej! Avfallsförbränning får aldrig bli en anledning att sluta källsortera. Källsorterat material som kan återvinnas gör vi nämligen nya varor av istället för att hämta nytt material från naturen. På det sättet sparar vi på jordens resurser. Plast ska heller inte hamna i avfallsförbränningen eftersom ämnet ger ifrån sig fossil koldioxid när den förbränns. Det är dessutom betydligt smartare att materialåtervinna plast eftersom man sparar mer energi på att återvinna än elda. Källsortering är alltså både energi- och miljösmart. Sen finns det avfall som vi inte kan eller bör återvinna, till exempel giftig eller nedsmutsad plast. Då är energiåtervinning genom förbränning den bästa metoden.  

Myt 4. Det är dåligt för miljön att importera sopor.  

Sverige tar emot en stor del utsorterat avfallsbränsle från ett flertal länder, framför allt Storbritannien. Processen kallas för sopimport och det är en miljötjänst som andra länder betalar oss för. Tack vare ett stort fjärrvärmenät och energieffektiva avfallskraftvärmeverk har Sverige goda förutsättningar att utvinna energi ur avfallet. Eftersom länder i Europa inte har samma förutsättningar tar de hjälp av svenska anläggningar för att undvika att deponera eller förbränna avfallet med sämre energiåtervinning. I Sverige är vi bra på att källsortera vilket leder till att våra avfallskraftvärmeverk inte utnyttjas fullständigt. Genom att importera avfall utnyttjas både våra värmekraftverk fullständigt samtidigt som vi förhindrar att andra länder deponerar. Nationell och internationell klimatnytta alltså!