{{posts.CurrentItem.Title}}

I energidebatten får du ibland höra att kärnkraft alltid är stabil och tillgänglig, medan sol och vind är opålitliga kraftslag. Ingetdera är egentligen sant. Däremot finns det metoder och begrepp för att tydligare se hur mycket olika kraftslag verkligen bidrar till elförsörjningen, så att vi kan planera utifrån det.

De fyra begreppen som ofta används är kapacitetsfaktor, nyttjandegrad, tillgänglighetsfaktor och installerad effekt. De betyder lite olika saker, och till råga på allt förväxlas de ibland, till och med av proffs i branschen.

Vi kan börja med kapacitetsfaktor och nyttjandegrad som är två ord för samma sak, vilket gör det lite lättare. Och då behöver vi också reda ut begreppet installerad effekt.

En vindkraftpark som exempel

Låt oss ta en vindkraftpark som exempel. Den har en installerad effekt, precis som alla andra kraftverk, och det är den maximala effekten som kraftverket kan leverera. Det är ungefär som motorstyrkan i en bil, det vill säga så stark den är med gaspedalen i botten.

Effekt mäts i watt som förkortas W (för bilar används också enheten hästkrafter, hp). Effekten talar om hur mycket energi per sekund som förbrukas eller produceras för ögonblicket. Ibland skriver man Wp som betyder Watt Peak när man anger installerad effekt.

Låt oss säga att vindkraftparken har en installerad effekt på 100 megawatt. Men det blåser ju inte hela tiden, så i praktiken, räknat över ett år, är snitteffekten lägre. Om vår vindkraftpark är nybyggd och står på land i Sverige skulle den leverera omkring 37 megawatt i snitt.

Det betyder att kapacitetsfaktorn, eller nyttjandegraden, är 37 procent. Till havs, där det blåser mer, kan kapacitetsfaktorn för en ny vindkraftpark i stället vara ungefär 50 procent.

Inget kraftslag når 100 procent

Motsvarande värden finns för alla kraftslag, och inget kraftslag har en kapacitetsfaktor på 100 procent.

För solkraft i Sverige, där det är ganska mörkt på vintern, är kapacitetsfaktorn mellan 9 och 13 procent. Vattenkraft har en kapacitetsfaktor mellan 50 och 60 procent, beroende på hur den körs, medan den för kärnkraft ligger mellan 70 och 85 procent, beroende på planerade och oplanerade driftstopp.

Att sol och vind har lägre kapacitetsfaktor är inte ett problem i sig, om man bara kan bygga tillräckligt mycket. Och att bygga är enkelt med sol och vind, förutsatt att man får tillstånd.

Bidrag i en bristsituation

Lite annorlunda är det med den så kallade tillgänglighetsfaktorn. Den anger hur stor andel av den installerade effekten man kan räkna med från ett visst kraftslag i en bristsituation, exempelvis en riktigt kall vinterdag, eller när det plötsligt blir brist för att en importkabel kopplas bort eller ett kärnkraftverk snabbstoppas.

Tillgänglighetsfaktorn beräknas med lite olika metoder. För vindkraften anges den ofta till 9 procent, medan den för kärnkraft till exempel uppskattas till 90 procent. Det betyder att man i en bristsituation räknar med att kunna få ut 9 procent av den installerade effekten för vindkraft, och 90 procent av den installerade effekten för kärnkraft.

Men situationen är lite rörig eftersom det visat sig att siffrorna beräknats på olika sätt och att vindkraften egentligen borde ha en tillgänglighetsfaktor på 27 procent, om den beräknades på samma sätt som för kärnkraften.

Behövs för olika saker

Oavsett vilket så är tillgänglighetsfaktorn viktig främst för att bedöma behovet av reservkraft och import i bristsituationer när elanvändningen är riktigt hög, medan kapacitetsfaktorn i stället hjälper oss att förstå hur mycket energi vi kan få från olika kraftslag, eller från ett enskilt kraftverk eller en solpanel, över ett helt år.

Tillgänglighetsfaktorn är därför viktig framför allt för de som är ansvariga för elnäten – Svenska Kraftnät och balansansvariga energiföretag. Till exempel används den för att räkna ut hur vi ska klara den så kallade tillförlitlighetsnormen på en timme, det vill säga att Sverige ska vara självförsörjande på el utom under högst en timme per år.

Så här räknar du

Kapacitetsfaktorn är däremot intressant för många fler – från de som ansvarar för elsystemet till en enskild husägare som vill få en uppfattning om hur mycket energi en solcellsanläggning levererar över ett år.

För att räkna ut det börjar man med att det går 8760 timmar på ett år. Sedan gör man så här:

Installerad effekt (kW) x kapacitetsfaktorn x 8760 timmar = totala energin (kWh) per år.

Om anläggningen till exempel har en installerad effekt på 10 kW och kapacitetsfaktorn är 11 procent blir det 10 x 0,11 x 8760 timmar = 9636 kWh per år.

Omvänt kan du räkna ut din kapacitetsfaktor. Om solcellanläggningen har en installerad effekt på 5 kW och producerar 5400 kWh per år så är kapacitetsfaktorn

5400 kWh / (5 kW x 8760 timmar) = 0,12 det vill säga 12 procent.

Konstigare än så är det inte, även om många fortfarande blandar ihop kapacitetsfaktor och tillgänglighetsfaktor, framför allt när det gäller vindkraft.

Som överkurs får du veta att termerna på engelska är ännu mer snarlika – kapacitetsfaktor heter capacity factor, och tillgänglighetsfaktor heter de-rating capacity factor.